Jag har verkligen tappat tidsbegreppet på sistonde. Borde verkligen sova. Men jag kan inte! Är så otroligt rastlös. Egentligen finns det så mycket som jag vill säga, men kan inte få ut allt i ord. Saker jag vill säga, men är rädd att det är försent. Eller saker som jag gruvar mig för att säga, och med tiden blir jag rädd att det snart är försent. Konstigt nog är det inte om något speciellt, utan allmänt.


Äh, det är svårt att fatta, jag vet. Men det är lixom såhär man gör när man är så kallad "bloggare". Man lixom skriver om sina känslor, tankar, vänner, helger och låter vem som helst läsa. Det är lixom det som är själva poängen med allt, eller?  Rätt sjukt, om du frågar mig. Men jag tror att jag på något sätt har intalat mig själv att det är bara jag som läser, att jag skriver för mina ögon. Jag vet att det inte är så, och jag har ingen aning om vilka ni är.

Det är inte bra att jag börjar tänka mer på saker än vad jag borde. Det leder alltid till något sjukt. När jag låter tankarna leva sina egna liv så kan jag hamna vart som helst.

Aja. Jag antar att anledningen till varför jag fortfarande bloggar är att jag kommer vara glad över det när jag är äldre. Jag kommer sitta och läsa igenom varje inlägg, och minnas. Det är min poäng.

Godnatt ♥