När man försöker blunda och glömma nånting, så kommer de alltid nått som påminner en igen. När man har smält de, och tänkt att de kanske är så farligt som jag tror, då kommer de igen, som ett hugg i ryggen. Det är ingen idé att jag försöker. Jag kommer alltid bli påmind, hur jag än vrider och vänder på saker. Jag hatar att jag inte kan säga som jag tycker. För jag vet de, även om jag skulle lägga energi till att försöka få er att fatta vad ni håller på med, och hur de känns för mig, så skulle ni bara tycka att jag överdriver, för " riktigt så som du säger är de ju inte" Menmen, sånt är livet. Om man ger upp för en sån här sak, då kommer man inte långt. Ni trycker ner mig, de gör ni. Men jag är över eran nivå med ett steg, hur känns de?
If i could live without you, i would just walk away!

Tja, nu är det sista veckan innan sportlovet! Skönt. Jag har inga speciella planer faktiskt. Bara att jag är borta hela helgen, plus måndagen. De ska bli skönt att åka ett antal mil härifrån, med världens bästa folk! Gah va mysigt + härligt vi kommer ha de! Jag längtar.

En HK uppsats (?) ska vara inlämnad imorgon, jag har inte börjat. Så, de är de min dag kommer gå åt till.
Vi hörs