No one knows your name

Jag kom nyss in genom dörren. Övernattade hos Angelica inatt. Det börjar bli en vana. Eller? Hon var iallafall ensamhemma så vi fick ett stoooort hus för oss själva! Lite läskigt, men skönt. Angelica vaknade vid tio, den stackarn fick vänta två timmar innan jag återupplivades.


Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag. Har ingen lust att göra nått speciellt, men ingen lust att sitta hemma heller. ÅH va underbart att jag kan komma överrens med mig själv.

Nu borde jag mata telefonen alltså, den skriker som ett AS.


See yah later

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0