Dag 7 - Ett ögonblick
Den här är ganska svår. För det finns så många bra exempel. Jag skulle kunna ta förra sommaren, när jag Moa Joel och Daniel såg Coldplay i Stockholm. Jag skulle kunna ta när jag hälsade på min nyaste kusin på sjukhuset och var lyckligare än aldrig förr, samtidigt som jag var jätte orolig över att Camilla hade fått propp i lungan. Jag skulle kunna ta när min morfar låg på sjukhus och det var bara han och jag i rummet, och han vinkade mig närmare, sedan tog han fram en liten guldsko som han sa att jag skulle ha kvar som minne efter honom (dock gick allt bra och morfar lever fortfarande!).
Jag skulle kunna ta när mina föräldrar berättade att dom skulle skiljas. Jag skulle kunna ta första gången jag sjöng för stor publik, på Camillas och Jarmos bröllop. Jag skulle kunna ta gårdagen som ett exempel, när vi fyra bara satt och pratade i timmar och skrattade som aldrig förr.
Ett exempel som jag också skulle kunna ta, är vad som händer just nu på skolan. Det har inget med ämnen att göra eller nått annat sånt skit.. Hur konstigt det känns när jag bara helt plötsligt blir överlycklig och min dag är räddad. Ett endaste ögonblick kan rädda dagen. Önskar jag kunde berätta, ni förstår mig iallafall, Angelica och Kicki. Och det är jag glad för, för jag är nästintill rädd för mig själv.
Det här blev ett konstig inlägg, men det blev inte bara ett ögonblick och blev noga beskriven. Det fick bli flera helt enkelt.
Jag skulle kunna ta när mina föräldrar berättade att dom skulle skiljas. Jag skulle kunna ta första gången jag sjöng för stor publik, på Camillas och Jarmos bröllop. Jag skulle kunna ta gårdagen som ett exempel, när vi fyra bara satt och pratade i timmar och skrattade som aldrig förr.
Ett exempel som jag också skulle kunna ta, är vad som händer just nu på skolan. Det har inget med ämnen att göra eller nått annat sånt skit.. Hur konstigt det känns när jag bara helt plötsligt blir överlycklig och min dag är räddad. Ett endaste ögonblick kan rädda dagen. Önskar jag kunde berätta, ni förstår mig iallafall, Angelica och Kicki. Och det är jag glad för, för jag är nästintill rädd för mig själv.
Det här blev ett konstig inlägg, men det blev inte bara ett ögonblick och blev noga beskriven. Det fick bli flera helt enkelt.
Kommentarer
Trackback