Välkommen hem Elin! Åh man tackar.
Det har börjat blivit en vana för mig att träna nu för tiden. Dels för att jag verkligen måste, men sen känns det tomt om jag inte skulle göra det också. Dock vet man ju aldrig hur länge det här håller i sig, men man får vara glad för det lilla!



Imorgon är mitt livs första nationella prov i svenska. Jag är inte ett dugg nervös, men jag kommer säkert bli imorgon. Så typiskt mig att stressa upp mig i onödan. Carro sa att man inte skulle stanna upp och tänka för mycket, då var risken att man inte hann med hela provet. Lät ju as bra..