Gaaaaaaaaaaaah. Jag får nå panik. Det är hur många som helst som har tagit kontakt med mig, som ska gå i min klass till hösten. Och jag blir skräckslagen. Jag vill inte. Jag vill bara pausa tiden här. Jag är inte så stor att jag ska börja gymnasiumet. Det går inte. Jag hatar stora förändringar. Jag älskar trygghet. Tänk om jag inte trivs? Vad gör jag då? Tänk om jag får en klass som jag inte kommer överrens med? Alla saker som jag har intalat mig själv att jag ska klara av när jag går ut trean, alla saker inom musiken som verkar helt omöjliga för mig nu. Kommer jag verkligen lyckas med det? Hur kommer det kännas om jag misslyckas? Jag vill inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!!! Just nu ser jag ingenting posetivt med att börja gymnasiumet!


Ååååååh gud. Nu måste jag verkligen försöka släppa allt det där och bara njuta. Försöka. Försöka. Njut av sommaren med dina vänner Elin. Gö det. Gö det. Dina vänner som du sedan kommer glida ifrån....



NEeeee jag ska inte glida ifrån dom. Aldrig. Ska gör allt jag kan för att hålla kontakten. Allt jag kan.