Jag har alltid gruvat mig inför den här dagen, rädd för att förlora vissa vänner och tappa kontakten med mer än halva klassen. Och just nu kan jag inte förstå att jag har känt så. Dom senaste dygnen har fått mig att tänka om odentligt. Det ska bli så jävla skönt, SÅ JÄVLA SKÖNT! Kommer bara vlija springa därifrån när vi gått ur kyrkan, springa därifrån och skratta av lycka.

Dock har jag lätt att grina om någon annan gör det, inte för att det har med saken att göra. Men iallafall så kommer snart världens bästa angelica hit och ska klippa mig! Väldigt spännande.