Om ungefär en timme ska jag och Michelle bege oss ut och gå lite hade vi tänkt. Kan nog behövas så hjärnan börjar fungera igen nångång. Iallafall så stog jag och lagade mat för en halvtimma sen och fick i min ensamhet sätta mig ner och äta den. Min familj har typ åkt skildavägar och jag har ingen aning om vart. Dock är det väldigt skönt att kunna lägga rak lång på köksbordet utan att någon klagar.


Åh. Åh. Åh. Jag vill också ha drömmar att nå. Det måste vara skönt att ha nånting att sikta mot och kämpa för. Men på sättochvis vet jag vad jag vill göra med mitt liv men jag har ingen aning om hur jag tar mig dit. Än.